One small step for mankind..

But a huge leap for Caroline.

Idag har jag har jag fått hopp om att även jag kan göra något med mitt liv.
Jag gick till min trafikskola och bokade 5 körlektioner och Riskettan. Detta kanske är ett litet steg för alla andra men för mig är det ett tecken på att jag har börjat rycka tag i mitt liv. 
Jag har även köpt nya kläder som jag ska ha på min födelsedag. Supersnygga när jag köpte dom men när jag testa dem var de lite för slappa för utgång. Men c'est la vie! Jag får hitta någon gömd skatt i min garderob eller låna av min kära lillasyster.
Jag vill och ska rycka tag i mitt liv nu.

Hejdå.

Speaking a dead language

Jag önskar att jag hade något viktigt att säga så att jag skulle kunna skriva här oftare.
Men så är inte fallet!

Jag har flyttat tillbaka till min lägenhet och jag har haft inflyttningsfest part 2. Och jag känner att flytta tillbaka var det bästa jag gjort på länge! Jag umgås mycket mer med mina kamrater och jag tar mig lättare till skolan och jag känner mig liite vuxnare än vad jag gjorde förut. 
Jag har även testat att ha lille Samson hos mig i lägenheten och det funkade jättebra! Han som aldrig vart i Grums skötte sig galant och han gjorde sina behov utan problem. 

Just nu sitter jag hos mina föräldrar. Jag är ensam hemma med Maksim och Sammy, hag är hundvakt måndagar och fredagar. Det bästa med att passa sem är att de är lika morgontrötta som jag! Och vi bara ligger och sover hela dagarna. Det är livet de! Men jag känner att jag måste ta tag i mitt liv nu. Hur svårt ska det va? 

Jag fyller 19 år om 5 dagar. Jag älskar att fylla år! Bestämma sin favorit mat och få presenter och få alla att göra som man vill, som om man är kejsare för en dag liksom. Enda problemet är att jag inte vet vad jag ska önska mig. Haha, I-landsproblem.
Jag ska även försöka få min lillebror att sälja mig hans dator, den som jag sitter och skriver på nu. Den är liten och snabb och jättefin! 

Har ni som läser Wordfued så tycker jag att vi kan ta en match; ccarolineolsson.

Hejdå.

RSS 2.0